Cava Tips for the Finish market!

Sweden and Finland have many things in common. Lots of Cava fans and a Monopoly on alcohol are two of them. For you not living with a monopoly like we are, I can tell you that it is a strange thing… but like all other things it has both good and bad sides.

Some time ago I got the question from a finish cava lover what tips I had when he was going to order cava at Alko (the monopoly in Finland). Now it struck me that there are of course more Finish cava fans out there that might like to get these. So here is what I recommended.

-Anything from the house Gramona, who is a terrific producer. 

Segura viudas Heredad, is a lovely Gran Reserva worth a try.
Recaredo is always a safe bet with wonderful 100% ecological cavas.
Raventós i Blanc is also a fantastic producer, altough no longer within the DO Cava.
Freixenet Elyssia, both blanc and rosé are nice creations.

Albet i Noya have also left DO Cava, but make lovely things all the same.
Mont Marcall is also a good producer, with a good range normally.
-Pere Ventura has a great design that is loved by many, and so is their cavas.
-Juv’e y Camps makes good things straigt through their portfolio, although Cinta Purpura is their base line.
For you who can read swedish I have left the exact and mor detailed ansver below.

Happy Friday everyone!! 

Ni har ju på Alko något annorlunda sortiment än vad vi har på vårt monopol i Sverige, men många av husen som finns att tillgå på Alko känner jag väl till och många är goda vänner till mig, men jag har inte testat dem alla som finns på Alko.
 
Rent allmänt vill jag säga detta om några av dem:
-Gramona är ett mycket kvalitétsorienterat hus, som nu håller på att konvertera alla sina odlingar till biodynamiska. Deras Imperial, som finns på Alko är deras “signatur” cava och en av mina långvariga “go to” cavor.
-Segura viudas är ett hus som ägs av Freixenet, men som drivs helt separat och har gamla anor. De har guldkorn i sin portfölj och Heredad är väl värd att testa. Flaskan brukar också imponera på många. 🙂
-Recaredo är också ett “kvalitéts hus” och odlar helt enligt den Biodynamiska läran. Allt de gör är av hög kvalité. Deras “top cava” Turó D’en Mota är mycket speciell och motbevisar alla som säger att cava inte går att lagras. Du kan läsa mer om den på min Blog om du har intresse. http://annawallner.se/2015/11/29/turo-den-mota-maybe-the-best-cava-ive-ever-had/
-Raventós är formellt sett inte längre Cava då de lämnade DO Cava 2012. Men den görs på exakt samma sätt, ligger granne med Codorniu och drivs av samma familj som startade och drev Codorniú fram tills det bolagiserades. Generellt gör Raventós mycket bra grejer och deras De Nit har länge varit en av mina sommar-rosé-favoriter. Men självklart varierar årgångarna.
-Freixenet är ju för många synonymt med cava och ofta billig cava. Säga vad man vill så är det otroligt att de kan producera så kvalitetskonstanta produkter i sådana mängder, år efter år. Sedan kan man ju ha en åsikt om stilen såklart. Men även Freixenet gör guldkorn. Elyssia är en sådan enligt mig. För ovanlighetens skull baserad på chardonnay, för Freixenet är annars väldigt inriktade på traditionell stil. Elyssia är frisk, fruktig och ett bra alternativ om man vill testa något annat än den “svarta flaskan”.
-La vida Al Camp är faktiskt producerad av Raventós. Det är den enda de producerar under DO Cava och det har väckt mycket debatt bland cavaproducenterna. “Antingen lämnar man eller så är man kvar under DO Cava” är det många som tycker. Deras första La vida al camp var “vit” och en mycket bra bascava. Jag har inte testat deras rosé, men utgår från att även denna borde hålla måttet vad gäller kvalité kontra pris.
-Albet i Noya har likt Raventós lämnat DO Cava och producerar under DO Penedés, men åter igen är det samma område, druvor, metoder osv. Även Albet i Noya är biodynamiska. De gör trevliga grejer över lag även om jag personligen inte tycker att de kommer upp i samma kvalité som Recaredo och Gramona.
-Mont Marcal gör välgjorda och vanligen lättdruckna cavor i alla stilar. De som finns på Alko är inte de mest komplexa i deras portfölj, men helt klart välgjorda.
-Pere Ventura gör även han bra grejer och just hans Roséer brukar vara av en mycket tydlig “medelhavsstil” dvs mycket fruktiga och intensivt röda, vilket som du vet skiljer sig mycket from champagnes bleka laxrosa varianter. Jag gillar båda stilar, bara de är välgjorda.
-Juvé y Camps är också ett hus som gör mycket bra grejer, dessvärre verkar ni bara få deras basvariant Cinta Purpura och dessutom i en söt variant… kanske inte något du kör i första provningen. 🙂